Homna-reviret nr 3. Länsstyrelsernas generösa skyddsjaktstillstånd

Homna-reviret nr 3. Länsstyrelsernas generösa skyddsjaktstillstånd

Det har blivit en nedmontering av EU´s Art- och habitatdirektiv sedan Alliansen kom till makten. EU-lagen är ett starkt skydd för de fridlysta djuren i Europa. Den tillåter bara i undantagsfall jakt på enskilda individer som stör. Skyddsjakten får inte försvåra bevarandestatusen för arten och innan skyddsjakt får ske, måste människan skrämma djuret flera gånger med olika metoder – och finna andra kreativa lösningar än att döda djuret.

Förutom att tillåta licensjakt, går nu Susanna Lövgren, Viltförvaltningsenheten, Naturvårdsverket (NV), ut och påstår att de ska vara generösa med skyddsjakter! Helt otroligt okunnigt av henne. Det går inte att vara generös med en mycket strikt lag!

Nu har NV delegerat skyddsjakterna till Länsstyrelserna, som på kort tid har fått ett stort ansvar för rovdjursfrågor. De har inte personal så det räcker till och de får ofta känna trycket från de rabiata jägarna och tjänstemän/kvinnor blir ofta hotade. Det kan lätt bli felbeslut eftersom vi människor ger efter för minsta motståndets lag. Allt oftare blir det på jägarnas villkor. Men vad Länsstyrelserna missar, är att pröva ”andra lösningar” med det s k uppkomna problemet – oftast är problemen skapade av människan och det blir människan som ska förändra sig.

När det gäller Homna-fallet, fick jag tips om en jurist, professor Gabriel Michanek, Uppsala Universitet, expert på Art- och habitatdirektivet. Jag kontaktade honom om detta fall och undrade om Länsstyrelsen hade tagit rätt beslut. Han tyckte att i detta fall hade Länsstyrelsen kunnat hitta en ”annan lösning” och han tyckte att detta var ett fall för EU-kommissionen, jag skulle åberopa 16.1b.

Värt att notera:

Hundratals svenskar och 6 000 personer från hela världen anmälde detta skyddsjaktsbeslut till JO. Tyvärr var inte JO rätt instans, anmälan skulle ha gått till Förvaltningsrätten i Stockholm, men åter igen tyvärr, privatpersoner/föreningar har inte rätt att anmäla en skyddsjakt, bara de som är berörda! av händelsen – och vilka är då berörda, om inte svenska folket! EU-kommissionen påtalar också detta rättsstatsproblem.

Jag ställer följande frågor:

Vilka effektiva metoder har Naturvårdsverket/Länsstyrelserna arbetat fram för att skrämma bort rovdjuren? De har haft över 20 år på sig!

Vilka förändringar måste vi människor göra för att samexistera med de vilda djuren?

Har myndigheterna påtalat om att det inte går att ha slaktavfall liggande i byarna som luktar gott för de vilda djuren! Det har det säkert gjorts – MEN eftersom det slarvas med detta – har Länsstyrelserna följt upp detta med möten i byarna?

Förslag om förändring:

Om inte tamdjursägarna har rovdjurssäkra stängsel, ska de inte få ersättning för förlorade djur och det kan inte heller bli tal om skyddsjakt på rovdjuret! Som det är nu, vill inte de rabiata jägarna sätta upp rovdjurssäkra stängsel för, som de säger, ”då erkänner vi att vi vill ha varg”! Alltså, åter igen skyller man på rovdjuren, när det är människans inställning/beteende som ska ändras.

Kristina

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: